När jag började 1an, kände jag mig så stor. Jag har en viss bild framför mig när jag sitter i bilen på väg till Le'dstradska och åker precis i en tunnel och jag känner en jätte lycklig och stor känsla. Att börja 4an kändes ungefär likadant. Och 7an var bara nervöst. Nu börjar jag 9an, och känner ingenting. Det känns varken bra eller dåligt, tråkigt eller kul. Det känns som ett år man måste satsa lite, och helt enkelt ett år man bara måste gå igenom. Jag tänker balen i slutert av VT är som en slags belöning, blandat med ett försmak för vad som kommer hända om ca 3 år senare. Men jag gillar verkligen min klass, den är toppen. Vi har massa olika individer, men de funkar endå. Markus ska bara visa sin humor sida lite, och gutke ska inte vara samma cp som han va förut (nej de va inte elakt sagt, de är hans ord) så jag tror och hoppas på ett jätte kul år.
ak
