Dagens...
Klädsel: Jeans och svart tröja.
Humör: Tears dry on there own
Låt: Rehab
Mat: Donken
Vän: David
Idé: Flyttar till Sollentunna.
Idag var först en bra dag. Kapitel 1:
Vi slutade 1 och då begav sig Lenita, Lina och jag till stan för lite shopping. Lina gnällde som ett guligt litet barn när vi båda ville ha samma tröja. Ingen köpte den. Hon köpte istället en klänning på Zara. Svart, perfekt till skolavslutningen. HAHA. SEdan ska ni veta att Lina är lite kriminell.. Lenita och Lina köpte snälla som dom är en försenad present till Celin, hemlighetsstämplat tills Celin öppnat den. Jag var shoppingsugen men hittade bara två hårband och en väska. När jag skulle betala märkte jag att jag inte hade någon plånbok *OPPS*. Så jag, Lina och Lenita far hem. Lina och jag till mig och Lenita till sig. Lina lånar ett par lila lackade skor som jag är snäll, sedan åker vi till forum för att ja ska kunna köpa sakerna. Då hade jag givetvis med mig plånboken. Men bara två av de tre sakerna fanns där, väskan och ena hårbandet. Knasig som jag är åker jag till stan ännu en gång för att köpa det där jäkla fina hårbandet.
Pappa kom och hämtade mig. Kapitel 2:
Nej jag snodde inget som gjorde att pappa behövde köra mig hem. Nej han var på systembolaget i närheten så jag kunde åka hem med honom. Min pappa är inte längre lycklig. Han är oangagerad. Han skriker för minsta sak me en röst ni aldrig vart i närheten av att hört. Han hotar, säger elaka saker och är helt enkelt inte sig själv. När jag hör Mimmi och pappa bråka så högljut att jag, instängd på mitt rum i helt andra sidan huset hör dom bråkade, tänkte jag först av allt " Spela in" för pappa verkar inte inse hur långt och grovt han går. Det gjorde jag inte. Jag låste om mig och grät. Grät av trötheten i att detta blivit en vana. Man behöver inte ens lyssna på skrikandet för att förstå att det var om en små sak. Det är det alltid... Man hör pappa skrika efter Mimmi och hon skrikande tillbaka, sedan smäller ytterdörren igen. Man hör i några sekunder hur någon gråter så mycket att den inte kan andas. Men jag gick inte ut för att säga till min syster att allt var bra, att det var pappa som klantat till det igen. För hon har hört det flertal gånger tidigare, men de ja säger blir då en lögn. För inget blir bättre förren min pappa inser att det ligger hos honom och inte hos oss. Men jag har tröttnat. Jag vill inte mer vara rädd för min pappa. Jag vill inte fjäska för honom. Jag vill inte. Jag har inget val, min mamma bor i Sollentunna. Flyttar ja dit måste jag byta skola. Att börja om på de sättet, låter som en bra idé. Tills man tänker på sina underbara vänner här som betyder så mycket. Jag behöver dom. Vart skulle jag annars vara just nu? Nu är jag hos David och sover där inatt.Jag stannar, jag lever helvetet. Du får här läsa om det.
Ak in the fucking shit.
