Nu har jag samlat mig något.
Vet ni hur det är att bo i ett hus där allt känns som en iglo? Stämmningen alltså.
Vet ni hur det känns att veta att man måste vara där, för ens mamma har flyttat.
Vet ni hur det känns att vakna av skrik och slag i dörrarna, och då bestäma sig att ligga kavr där i ditt rum hela dagens för att inte möta det utanför.
Jag är inte samlad, jag är ett vrak. Imorgon skola, imorgon David. David är det enda i detta inlägg som är posetivt.
Ak
