Min första kärlek, Elliot.
När jag i 1an skulle börja i Le'dstradksa gick jag först i en lång korridor. Till höger om mig gick en extremt söt kille med någon av sina föräldrar mot samma håll som jag. Jag sa till mig själv " Om han börjar i samma klass som jag ska jag bli kär i honom." Jag vart led till en klass där han också satte sig.*Hallelujah i bakgrundsmusik*. Men sedan kom det en lärare och berättade att jag tyvärr hade blivit fel placerad och skulle vara i klassrummet brevid. Amanda suckar av besvikelse. Men eftersom man had elektioner efter kunskap, och inte ålder i Le'dstradksa hade jag endå engelska med denna sötnisse så kärleken fullkomligen blommade! Från min sida... jag frågade chans ungefär 4 gånger per dag under två års tid. Under dessa två år hade jag andra pojkvänner, men jag frågade chans på honom endå. Om han äntligen sa JA en dag kunde ja ju bara göra slut med den andra. Men detta JA ville aldrig komma. Och jag tror om min mattelärare räknade ihop hur ånga gånger jag frågade skulle hon sagt " Låg chans" men endå, jag var kär. Idag, den 6 maj 2008, svarade min första krälek Elliot, äntligen JA. MÅLA KORS I TAKET. Nu ska det planeras bröllop. Vi hörs!

Ak with her beloved Elliot.