Dagens...
Klädsel: Svart klänning med leggings och nåt jeansigt över.
Humör: Em, kåt? haha
Låt: Sweet home alabama
Mat: Grillat
Vän: Tess Forslund
Idé: Anförtro mer åt Tess.
Hur skulle ni känna er om ni verkligen gick in 100 % in i en vänskap, berättade allt och var öppen och delade med sig av det bra och det dåliga som bara de närmaste gör. Men, fick inget tillbaka. När vännen din mådde dåligt, skrev de hemska inläggen på sin blogg som du bara igentligen visste svagt om. Du kände att du gav allt, hon inget. Du kände dig som en i mängden, en av de som va åskådare så som hon berättade. Du ville hjälpa, för guds skull, du ville ju henne allt väl, hon skulle må bra "Du kommer först i ditt liv, ingen annan". Du vill inte tvinga henne berätta, du vill bara att hon ska veta att du finns som stöd, att hon alltid kan sova över när hema är ett helvete, att hon alltid kan ringa, tid på dygnet är ingenting att prata om. Och även om det viktigate är att hon ska må bra, att hon vet du finns. Blir du sårad av att hon inte ger dig tillbaka de förtroendet du gav henne. Du erkänner det för dig själv. Du vill bara hjälpa henne, hur ska du det när du ingenitng om saken vet. HUR? Du vet inte ens hur illa det är, hur långt ner har hennes humör sjunkit, kommer hon ta sig ur det här?
Du känner dig bedragen. Handlar inte vänskap om att anförtro sig till varandra? Är det inte det som skiljer en vän från en ÄKTA vän? Vad betyder vi igentligen för varandra? Är vi inte så bra vänner jag trodde vi var...
Tess Forslund, om det är i de här baner du tänker. Förlåt. Jag vet jag inte anförtrott dig som du gjort för mig. Men jag älskar dig.
"Det du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig".
Ak
